mausie

wopidoo, nu kör vi! /tjejen som just nu räknar kassan och avslutar sitt jobbpass och som inte ska jobba ett skvatt i helgen utan bara dricka ööööl.

hej grah, jag vet inte vad jag ska göra med det här för varje gång jag vill skriva om nåt blir det till inget och jag skriver bara om spotify och filmer jag ser. imorse hade jag en slags jag-kris. blev så himla trött på mig själv, att jag alltid slarvar bort saker, att jag aldrig gör något i god tid/ i tid, att jag inte har koll på nåt, att det alltid är stressstressstress liksom. men sen shapeade jag upp mig och nu har jag druckit en liten kanna espresso och gjort klart några uppgifter i svenska. så det känns bättre. men ändå. jag skulle gärna åka bort nånstans ett tag. i helgen kanske jag ska låna lisas lägenhet. vore så najs med typ häng, nån utställning och typ inte så mycket mer.
näemen åter till pluggandet. men vafan, det enda jag ber om här i livet är ju bara lite action!

hur ser ditt rum ut en av väggarna är typ mörkorange med ett hyllplan på med en massa krims på och sen en säng och en träbyrå (fast mamma säger att det inte är en byrå utan ett linneskåp. okej.) som mormor och morfar typ köpte som bröllopspresent åt sig själva och ovanpå det lite foton och lådor och en massa bob dylan-böcker och sen ett bord belamrat med papper och grejer och ovanför en massa krokar som det hänger halsband på och en stång som det hänger kläder på och en sockerlåda med skor på och en bokhylla och en garderob. vad är du bra på att smida framtidsplaner vad är du dålig på att avsluta påbörjade projekt hur vill du se ut om fem år joan baezhår! alltid! vad skall du göra imorgon okej håll i er nu; jag ska jobba och plugga och läsa kan du vissla ja! det lärde jag mig när jag gick på dagis och jag kommer ihåg när vi var på utflykt och gick på led och jag höll en vikarie i handen (hon var så himla fin! rött hår och fräknar och jättefina händer!) och visslade för det hade jag precis lärt mig då och jag kommer ihåg att hon blev jätteimponerad över att jag kunde! var finns dina kläder i ditt rum i garderoben, hängandes på stången samt strödda över fåtöljen och stolen vad lägger du helst på dina mackor nåt som är jättegott är mjukt bröd med rökost och skivad banan! fast det har jag bara ätit typ en gång.. men mums! drömpojkvän sean penn! eller dr. kovac jobbar du ja har du någon dold talang jag kan klappa händerna ashögt! eller starkt. gillar du att skratta jorå det är väl okej.. vad gör du helst på weekends typ öl och fest har du sett twilight nä. men om jag skulle så skulle jag säkert bli lika beroende som alla andra, så det är bäst att jag slutar innan jag börjat vad hatar du med dig själv att jag typ aldrig får saker gjorda och för att jag kan må dåligt över småsaker snackar du mycket skit skit som i nonsens eller skit som i om personer? typ mellanmycket av båda. vad älskar du att göra sluta tidigt från skolan och gå hem och kolla på film hur långt är ditt hår asså det är ganska konstigt det där för under en tidsperiod av fyra dagar så frågade typ sju pers mig om jag klippt mig vilket jag inte har, så det är lite olika. ibland är det längre än vanligt också. men typ om jag har det utsläppt så når det ner lite längre än behåbandet på ryggen hur lång vill du vara asså jag är ganska lång men känner mig ganska kort. skulle kunna tänka mig att vara fem centimeter kortare för då skulle jag teoretiskt sett kunna ha heels. sista ord don't criticize what you can't understand! <---kanske lite pretto men sant, så sant.

jorå, det går framåt. Jag har skrivit ungefär 75% av en sida. Ungefär med samma språkbruk som jag skriver med här. Jag tror inte att min lärare kommer tycka att det blir en "avslappnad" och "rolig" krönika (justja, jag har valt att göra en krönika istället, man fick faktiskt välja) som jag tycker att det blir (eller egentligen tycker jag ingenting alls om den förutom att den är tråkig och dryg). Nu har jag börjat spotifya Magnus Uggla också.

igår skulle jag kolla på snabba cash med Linneorna. gjorde jag det? NÄEJ! varför inte? jo, för att när vi kom och skulle köpa biljetter så fanns det bara spridda platser kvar + typ hela främre raden men den fick han inte släppa för de var reserverade ifall det skulle komma några rörelsehindrade fast sen sa han i kassan att vi skulle komma tillbaka efter tjugo minuter för då skulle han släppa rörelsehindrade-platserna om de inte blivit uppbokade men när vi kommer fram till kassan SOM VI HADE KOMMIT ÖVERENS OM SÅ ÄR BILJETTJÄVLARNA SLUT. thanks for nothing!
jag som hade laddat inför Joel hela dagen :(
vi gick till hemmakväll och sen hem till mig och kollade på Festival istället. Jag såg den för en sisådär 7-8 år sen kanske och kom ju typ inte ihåg nånting! *undrar varför*


nu sitter jag här och ska skriva en svenskaessä som är alldeles förjävla försenad och som jag är så trött på fast jag inte ens börjat med den. Men jag har bestämt mig för att jag inte ska resa mig från denna stol förrän den är skriven för jag SKA lämna in den imorgon, hur dålig eller ful den än blir.
vad rolig den här bloggen är <3
ps. det kan komma att dröja innan det blir ett helt inlägg som inte nämner snygg-Joel, I skuggan av värmen, snabba cash eller liknande.

jag har kvalitetstid med mig själv! det har jag haft nästan hela helgen! eller iaf två helger i rad. det är najs.
min helg har varit aplugn. eller i fredags var jag på fest och i går väckte jag malin klockan typ ett och sen gick vi till erikshjälpen och sen gick vi till linnea och åt och fikade alla vi fem, linnea, linnéa, josefin, malin och jag.
men på kvällen hade jag ju skitmycke kvalli med mig själv! så jävla mysigt. jag är verkligen bra på att umgås med mig själv. iaf oftast. fast jag hatar att inte ha saker planerade. därför hade jag dåligt samvete både i går och idag för att jag inte jobbade. eller asså, kanske inte dåligt samvete, men det kändes sådär att heeelt själv bestämma över hela dagen utan att göra nåt typ nyttigt liksom *kanske borde lära mig att det är helt okej att vara ledig*

ialla fall var Linnea här ikväll och vi kollade på Babylonsjukan och I skuggan av värmen. precis som jag såg igår! fast idag i omvänd ordning. det betyder att jag sett båda dessa filmer två gånger under loppet av 23 timmar eller nåt sånt.

aaaaaaaaaaaaaaaaaaaw, babylonsjukan! se den!

om jag hade skrivit ett inlägg för typ två timmar sen hade det låtit ungefär såhär:
"wipido! mamma och göran har gått iväg för att dricka vin hos karin och jag har precis hyrt fem filmer! dags för kvalli med mig själv på tu man hand! tjobidoooooo va mysigt!"
nu har jag sett en av filmerna. i skuggan av värmen,
www.youtube.com/watch?v=zCQdCO4-l3g
sådär, varsågoda,
och nu är jag bara SÅ JÄVLA DEPPAD! Joel Kinnaman är så snyyyyyyyyyyyygg. och det är alltså därför jag är deprimerad.

ps. jag tog precis den sista klunken ur min kaffekopp och hela min mun fylldes med sump. mumma.

dör dör dör dör dööööör döörö döör

kolla på slutet! snyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyyggg
(han dricker cola! värsta pr-tricket! funkar iaf på mig! nu kommer jag börja dricka asmycket cola!)

jag vaknade för fyrtiofem minuter sen av att hanna kom in i mitt rum och sa "du har försovit dig. klockan är halv elva." så jävla DRYGT eftersom Nutida Konst som vi har en gång i veckan, råkar vara just på måndagsförmiddagar, börjar kvart i tio och slutar en timme senare. jag missade det totalt alltså.
men för nån minut sen kom jag på att jag tror att jag drömde något om nån som såg ut som Jonas Hassen Khemiri. inte helt fel iallafall!

(hanna hade för övrigt precis gått upp. och ganska nyss gått och lagt sig. hon somnade 08.30 imorse då hon mailade in sin c-uppsats till sin handledare för att få lite feedback. *längtar till jag ska skriva c-uppsats för jag är väl inte heller den som kommer få allt klart i god tid*)

jag var på sånt himla mood för att typ plocka i mitt rum och fixa och ha lite kvalli med mig själv. därför tänkte jag ta görans dator och mina högtalare in på mitt rum och spotifya bruce springsteen. men när jag hade kopplat in alltihop så hade internet försvunnit och jag släpade ut alltihop igen och tänkte då ha datorn på matbordet men vinkla högtalarna mot mitt rum (smart), men då helt plötsligt funkade inte dom och jag läste igenom hela systemfunktioner och typ googlade "mac externa högtalare fel" men jag fattade ingenting. ringde göran, haha, han fattade ingenting. när mamma och göran kommer hem en timme senare visar det sig att jag kopplat in högtalarna fel från början! va! va rrroooligt!
då hade jag ju för längesen tappat plock- och fixhumöret och därför har jag suttit här och laddat in alla bilder jag tagit sen jag fick min kamera i slutet av oktober och gjort ett facebookalbum! för första gången! det gick bra.
till min hjälp hade jag ett glas mjöl, en mugg kaffe, ett glas öl, libertines och fulla för kärlekens skull.
nu kommer inte jag ihåg vad det var jag tänkte komma fram till.

Hanna och hennes kompisar tog fram några gamla skolkataloger nyss. Hittade mig själv i Sörby Ro 2005-2006 på klass 8c's foto, bakre raden, tredje från vänster.
Och jag som alltid tyckt att jag varit ungefär exakt (på ett bra sätt!) samma person sedan hösten 2003 (*det var då jag blev den jag är idag!* det är faktiskt sant!). Och jag som tyckt att jag aldrig haft någon fjortisperiod. Om jag nu någonsin haft en fjortisperiod (ialla fall en utvärtes sådan)så var det i åttan. Här står jag på bakre raden, tredje från vänster, nästan fjorton år gammal. Jag har på mig mitt gröna bik bok-linne (som jag hade hela tiden! hela åttan!) med en gul v-ringad (åh herregud, också från bik bok!) t-shirt över och en svart hoodtröja från h&m utanpå. Och luvan är överdrivet uppuffad och ligger snyggt över axlarna. När Hanna höll upp katalogen utbrast jag "Gud vad fjortis jag ser ut!" och kommer i samma stund på att vi var några stycken på rasten innan fototagningen i aulan, hemma hos Natalie för att... ja, piffa lite. Och jag kommer ihåg att jag lånade plattången och mascara. Och vips kommer (13)14-åriga Kajsa tillbaka till mig! Hon som alltid hade dubbla linnen och en hoodtröja utanpå, som ibland lånade sin storasysters plattång och sprayade sen håret med den där stora gröna sprayflaskan som ända tills för några veckor sen (då mamma och lisa rensadeoch slängde)stod på vårt badrumsskåp, vars lukt alltid kommer kunna få henne tillbaka till sörbyskolans nedervåning, den mörka korridoren med tegelväggen. Och till detta bar 14-åriga Kajsa sina (å, gud, vad var det för märke?) lite baggyiga jeans som hon köpt på Carlings i Valbo hutlöst dyrt, 1119 spänn! eller 1019 eller 1090:- eller nåt sånt. Dock bar denna 14-åriga Kajsa dessa par jeans under hela åttan, varje dag, och jag tror en bit in i nian tills de var helt söndernötta och slutburna, så valuta för pengarna blev det trots allt. Till skillnad från den där väldigt dyra Koppartrans-hooden som Kajsa önskade sig när hon fyllde fjorton. och fick! men som hon bara hade en gång eftersom hon kände hur alla niondeklassare glodde på henne i korridorerna och fick henne att känna sig utblottad och gjorde henne påmind om att man inte plötsligt kan komma klädd hursomhelst, som att man helt plötsligt tycker att man har rätt till nånting eller tror att man är nån, utan förvarning.
Och så kommer jag att tänka på hur jag aldrig har hållt med när människor rätt och slätt kan säga "näe men högstadiet är ju ett jävla helvete, det kommer man aldrig ifrån. elaka blickar och skitsnack bakom ryggen och dålig självkänsla och dåligt självförtroende" eftersom jag tycker att jag varit exakt samma (men typ! samma grund!) människa de senaste sex åren. Men när jag tänker på den nyblivna tonåringen som stod framför hallspegeln och plattade håret och målade ögonfransarna och plockade ögonbrynen(jag har aldrig haft så välnoppade ögonbryn som jag hade i åttan) så kommer alla tankar jag hade och alla sinnesstämningar som jag var så kommer jag ihåg att jag, när jag var fjorton, kände mig mer vilsen och på ett sätt mer utanför än jag dittills nånsin hade gjort och då tycker jag lite synd om henne. mig själv alltså, fast den människa jag var då. inte för att jag mådde särskilt dåligt, men när man minns saker så här i efterhand är man ju inte i situationerna längre och då är det lätt att bli lite sorgsen i hjärtat när man tänker på den där lilla fjortonåringen (det är ju för det första ingen ålder alls! jag var ju liiiiiten!) som stod och gjorde sig snygg för någon annan liksom.
så kanske jag kommer känna när jag är 24 också och tänker tillbaka på den artonåriga tjejen som många morgnar står vid sin garderob och förbannar att hon inte har något att ta på sig eller att ingenting ser bra ut eller när hon blir irriterad över att hennes hår är för tjockt och självfalligt och puffigt för att någonsin se bra ut i mittbena och att hon därmed aldrig kommer kunna ha samma frisyr som Joan Baez som är det finaste som finns eller att hennes näsa för ospeciell eller att hon ofta tänker att hon är för opåläst och ointressant och att det inte är så konstigt att hennes liv är ganska likgiltigt många gånger.
fast jag är inget offer, det har jag aldrig varit. fast jag är ju det ändå. bara att jag numera har en massa klirrande armband istället för åttans h&m-halsband och svarta strumpbyxor istället för baggyjeans och då fattar jag att jag nu kanske har kläder som inte är lika dyra och som inte har samma stämpel eller som utgör samma stil, men lik förbannat har jag väl valt mina kläder nu precis som då och lik förbannat ligger väl någon tanke bakom alltihop.

2010 hittills
jag, linnea och hanna gjorde visionstavlor för året som kommer igår (fast min är inte klar)
jag följde med linnea och kotten på sinnesrogudstjänst
har sett hela modstriologin + det mesta av extramaterialet
har idag, i typ två timmar, försökt ladda över bilder från kameran till datorn. fattar inte vad som inte funkar.
åkte pulka i hemlingby idag!

nu är mitt huve helt jag vet inte. sitter och väntar på ett samtal som jag inte har någon direkt större lust att ta just nu, försöker sammanfatta 2009 för mig själv men jag tycker det mest känns ganska svart, har under dagen gått ner mig i tanken på hur jävla orättvist det är att man drabbas av konflikter och grejer man inte alls har valt själv men som fan ändå kommer och tynger ner en. och för att göra allt ännu lite bättre lyssnar jag bara på låtar som jag blir mer vemodig av. nu måste jag lämna datorn innan jag börjar youtuba när anders sjunger brännö serenad eller innan jag playar igång visions of johanna.
cheerio.

jag fyllde år för ungefär två månader sen. ända sen dess har malin haft en ogiven(som i att hon inte gett mig den än) present till mig. först hade hon "inte hämtat ut den än" i ungefär fem veckor. jag hann tänka ganska mycket på vad det kan tänkas vara och jag kommer inte ihåg vad jag frågade, men jag fick ialla fall för mig att det var en sean penn i papp i naturlig storlek som hon hade beställt från usa nånstans. och sen fortsatte jag ställa några frågor och alla svar passade liksom in på det! när jag var hos henne i förrgår och höll på med vårat pa fick jag reda på att "hennes föräldrar antagligen slängt den", förstod jag att det nog INTE var en sean penn i papp i naturlig storlek. vem skulle slänga en sån!?!?
idag satt jag och malin på deli ett tag och gick sen hem tillsammans varpå jag följde henne hem och skulle få min present(som nu var hittad! inte slängd). hon sa "det kanske blir lite krångligt att bära hem den..." och ja ba (tänkte alltså): "det ÄR en sean penn i papp i naturlig storlek!!!!!!!!!!!!!!!!! *dör!!*****". jag står i malins hall och blundar (precis som jag fått order om) kommer hon ner från sitt rum, ställer sig framför mig och säger åt mig att titta. i sina händer håller hon ett stort foto av PARTY-KALLE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
aaaaaaaaaaaaaah! party-kalle! den partigaste av alla de kallar! en trevlig prick vi träffade på peace and love, tror det var andra natten, varpå allt "PARTY-" rullade igång för följande dagar, PARTY-KAJSA, PARTY-MALIN, PARTY-SNUSE, PARTY-TÄLTET osv. PK var lite flängig i sina rörelser och pratade lite sluddrigt, men han bar omkring på en trasig ihopvikbar stol från stadium och hade färgat luggen grön.
nu ska jag rama in fotot på PARTY-KALLE och göra ett PARTY-ALTARE i mitt rum!

ps. jag önskar mig alltså fortfarande en sean penn i papp i naturlig storlek.
ps. 2. idag var jag och lisa i vandriskällaren för att leta efter lite grejer varpå jag hittade en låda med lite gamla grejer tillhörandes mig. typ sånt som låg i mitt rum innan pappa flyttade. bl a ett exemplar av DN Kultur med Sean Penn på framsidan! den intervjun ska jag läsa nu!

ah, najs.
jag har precis bokat gotlandsresa! åker på fredag och kommer hem på måndag! jag och mina systrar ska hälsa på farmor och farfar. och träffa min faster, hennes sambo och min bästa vän/syster (vi har kommit överens om att vi är just det, hon och jag) (min fasters sambos barn).
undrar om man kan sova i ladan så här års?

jag äter skumtomtar! och lyssnar på håkan. lyssnade nyss på hurricane gilbert och kom att tänka på en sommarmorgon någon gång i början av juli då jag gick ut på morgonprommis innan jobbet lyssnandes på just den låten och jag kommer ihåg hur rätt och riktig texten kändes då jag korsade övergångsstället vid polhem medan han sjunger visst känns det fint å va vi liv, en dag till och jag tänkte 'fan, det gör det ju!' och kände mig lite medelålders över att den insikten drabbade mig så hårt samtidigt som jag var ute på en hurtig prommis liksom.

(för övrigt har min klass och jag intensivvecka på spegeln nu. har varit inne i snygganders loge! eller asså. allas loge. det känns bra!)

jag har insett att jag måste komma lite mer i julstämning! annars blir det som det alltid blir med mig och händelser: jag fattar inte att det sker förrän det är förbi och då känns det ganska surt. dock har jag inte riktigt tid med att sätta mig in i julstämningstjossan förrän nästa vecka då det är färdiglussat och färdigpluggat.
vad jag nu ska göra vet jag inte riktigt, men typ slå in julklappar, (eh, köpa julklappar), lyssna på absolute christmas, tända lite ljus och krypa upp i soffhörnet med en stooooor balja te och gossa ner mig under filten och äta en stor lussebulle och bara MYSA IHJÄL ME!
*skojar*
jag har ialla fall kommit på några saker jag önskar mig:
- sonia rykiel-sidenkimonon (ja!)
- mörkrött läppstift (tänk lite Herta Müller-ish!)
- en prickig skjorta (svart/mörkblå botten med vita ganska stora prickar. tänk Bob Dylan -65. eller -66. eller -74. eller -76. eller tänk bara BOB DYLAN han har det ganska ofta.) som den här fina från mtv unplugged -95:
http://www.youtube.com/watch?v=JLNRgxsgRaM&feature=related
- (plexiglas)såg
- plexiglas i olika färger
- The Band-hatt! det är ganska svårt att förklara vad en "The Band-hatt" är för något för de kan se ganska olika ut,

här ovan ser ni tre olika slags hattar, alla burna (!?) av the band-grabbar. och alla är najs! men annars en "The Band-hatt" jag gillar är den som Robbie Robertson (han som plinkar på guran) har på sig här:

under jullovet ska jag försöka hitta tillbaka till livslusten. just nu känner jag mig: a) likgiltig b) less och c) tråkig
under jullovet ska jag leta reda på min iPod som har varit borta några veckor nu. fattar inte var den är! måste leta lite noggrannare.
under jullovet ska jag ladda in lite mer musik på den (vad är meningen med 16gb när man bara använder typ två?)
under jullovet ska jag lyssna på den musiken. jag tror det är det som fattas! ja ba *gu, kan inte leva utan musiken, musiken är mitt liv*  men serri, jag har inte lyssnat ordentligt på Bob på hela hösten känns det som. jag saknar honom, han saknar mig! jag är inte hel!
under jullovet ska jag använda min plexiglassåg för fulla muggar! jag tänker önska mig en sån i julklapp! jag ska börja göra plexiglassmycken! efter lite research från min sida har jag dock upptäckt att det inte finns något som heter "plexiglassåg" utan det finns bara vanliga sågar. och typ bandsågar och fogar hit och dit och sådär. när jag googlade kom jag till ett forum där de just diskuterade "vad ska jag använda för såg när jag sågar i plexiglas?" och då hade folk skrivit att det gick bra med nån fogsvans (eller det kanske de inte alls sa, men fogsvans är den enda sågsorten jag kan typ.) eller byta nån klinga på sågen eller använda en liten handsåg. vadå, säg inte att jag ska ha en sån här liten man fick använda på träslöjden när man skulle såga i typ plywoodskivor (varför jag nu nånsin gjorde något av plywood vet jag inte, men det måste jag väl ha gjort) som är typ en decimeter lång och sågbladet är skittunt så det bara blev snett och buckligt hela tiden.
herregu vad jobbigt det är att sätta sig in i sågbranschen! ialla fall:
under jullovet ska jag "varva ner, koppla av, läsa böcker, promenera och kanske se på nån film eller så"
helt seriöst, jag längtar!

Följande text skrev jag på Bukarests tågstation en augustimorgon. Prolog: Från Istanbul skulle vi åka och överraska Johannes & Co som var på charter i Golden Sands i Bulgarien. För att komma till metropolen Varna som låg nära Golden Sands var vi tvungna att åka tåg från Istanbul till Dimitrovgrad. Har ni varit i Dimitrovgrad? Allting var helt grått. Det var knappt några människor ute. Gräset var torrt. Människor skrek på varandra. Ingen kunde engelska. Alltså föreställ dig den mest deprimerande staden du kan tänka dig fast värre, tystare och ännu tommare på livslust. Tidtabellen vi läst stämde inte så istället för att vänta där i 40 minuter fick vi vänta i sex timmar. En annan grej som inte stämde med tidtabellen var att vi inte alls kunde åka direkt från Varna därifrån utan var först tvungna att åka till Mihailovo. Har ni varit i Mihailovo? Det var ungefär som Dimitrovgrad fast mindre. Efter kanske en halvtimmes väntan (vi visste inte hur länge vi skulle tvingas vänta eftersom ingen kunde engelska eller the language of kroppsspråk) kom ett tåg som skulle ta oss till Varna. Vi visste inte när vi skulle vara framme men räknade ut att tågresan nog borde ta typ 7-8 timmar och att vi då skulle vara framme i Varna nästan vid midnatt och sedan behöva åka därifrån ungefär 14 timmar senare. Kuel! Men tågresan tog lyckligtvis bara typ 5 timmar och vips var vi framme! Ögonblicket när jag såg att Johannes såg att det var vi som kom springande mot honom där på Sky Beach Bar på hotell Erma är nog faktiskt ett av de finaste minnena jag har!
Vi hade tagit reda på att ett tåg skulle gå från Varna till Bukarest nästa dag vid typ 15.30 eller nått sånt så efter lite party, lite hotellfrukost och lite stek vid poolen åkte vi taxi tillbaka för att hinna med tåget. Som inte gick. Varken klockan 15.30 eller till Bukarest. Istället fick vi ta ett tåg nån dryg timme (eller två) senare till Ruse. Ruse ligger i norra Bulgarien. När vi kom fram till Ruse vid 22-tiden förväntade vi oss att ett tåg till Bukarest skulle gå ganska omgående. Det gick ett typ 03:15. Så då lade vi oss ner på varsin bänk i vänthallen. Läget och humöret kändes då helt okej ändå. Ända tills...
Vi fick syn på en kattunge och tänkte väl inte mer på den. Men. När jag precis hade somnat hoppade den upp på mig och igen och igen och terrade mig och skrämde livet ur mig hela natten. Jag vet inte varför men för första gången i mitt liv blev jag galet katträdd. När den hoppat på mig för tredje/fjärde gången började jag gråta. :)
typ "Jag orkar inte! Jag vill ju bara sova!!! Varför kan den inte bara låta mig sovaaaaaaaa *hulkhulk*" Linnea försökte trösta mig litegrann men var nog lika less hon. Efter att  ha väntat utanför tåget som aldrig startade eller lät oss gå på åkte vi i allafall till Bukarest. Det blev en eller två timmar försenat så vi missade tåget från Bukarest till Budapest. Vi gick till nån biljettlucka för att kolla när nästa tåg till Budapest gick. Typ 16.00. Klockan var då 08.00.
Någon gång under de där åtta timmarna vi väntade (orkade inte ens bry oss om Bukarest kulturutbud) skrev jag det här:
"/.../ Bestämde oss för att sätta oss på en bänk så länge. Såg på en stor tv-skärm att Patrick Swayze har dött.* Fattades bara det. Där var jag helt ärligt på väg att bara bryta ihop igen. Satte oss på en bänk på perrongen som var konstruerad så att man inte kunde ligga ned. Kände mig som Bob i slutet av No Direction Home** när han bara säger 'I just want to go home. Do you know what home is?' och sitter med händerna i ansiktet. Jag ville inte åka hem. Jag ville bara bort någonstans där jag inte längre kunde påverkas av Bulgariens fuckade tidtabell. Somnade. En och en halv timme senare vaknade jag pånyttfödd. Livet kändes så mycket lättare"

* = grejen är ju att Patrick Swayze inte alls hade dött den där gången. Men jag visste att han var döende och då jag såg ett klipp där han täckte av sin Walk of Fame-stjärna trodde jag att det var en del ur ett minnesprogram om honom. Men i själva verket hade han väl bara fått en sån där stjärna. När jag sen i mitten av september ser på löpsedlarna att Patrick Swayze dött, fattade jag inte så mycket.

** = jag känner inte så särskilt ofta. även om jag ganska nyligen skrev om det.