mausie

Något jag tycker om med att gå hem från Malin är att det är så himla nära.

Jag vet inte vad det är med mig men jag känner mig så himla high on life! Jag vill göra en massa saker, fixa ordning mitt rum, maila siestafestivalen, planera resor och det känns så himla bra! Nu när jag kom hem kände jag för lite kvalitetstid med mig själv och hittade créme bonjour i kylen. Inte nog med att jag åt en créme bonjour-macka. Jag tog även två körsbärstomater och skar dem mitt itu och lade ovanpå!
(När jag var liten och vaknade på kvällen efter att ha sovit några timmar och gick upp för att jag inte kunde somna om, inte för att det hände ofta alls, men någon gång ibland kanske, brukade mamma ta fram en fikabricka (alltid med créme bonjour och digestivekex) och sedan kollade vi (jag, mamma, pappa och kanske lisa) på Letterman.jag tyckte det kändes otroligt sent, men klockan var nog bara halv elva.)

Nu ska jag kolla på Mia och Klara.

När jag hälsade på Hanna och Lisa i London i mars fick jag en ny favvisfilm. Filmaffischen satt överallt i tunnelbanan och bara det att titeln löd "My brother is an only child" och att det var två mörka lockhåriga killar poserandes på bilden räckte för att jag skulle bli nyfiken så att säga. Tyvärr såg jag den inte där och då eftersom den inte hade börjat gå än (dock såg jag och Hanna "There will be blood" som är väldigt bra *tipsar*). Sedan dess har jag haft ögonen öppna och kollat igenom alla sjuans program men ingenting. Sen när jag satte mig på flyget från Frankfurt till Abu Dhabi och börjar bläddra bland de 76 filmer som fanns att välja på, så bara, där är den! Så jag såg den. Och blev inte besviken! Så jag såg den på hemvägen igen. Och i dag har jag sett trailern 11 gånger. Jag älskar youtube.
I dag pratade jag även med min italienare (som jag åker till om en månad) och förde filmen på tal. Han bara "jo, den titeln känner jag igen. Är inte Scamarcio med i den?" och jag bara "jo! det är han!" och han bara "alltså ALLA tjejer goes wild när dom ser honom." och verkade absolut inte fatta varför men brydde sig inte heller eftersom jag vet inte vad han sa men nånting med att alla generationer blir galen i någon nånting. jag tror han är lite avis på Riccardo Scamarcio och han verkade  typ bli besviken på mig att jag också var "en sån tjej" som tycker han är snygg liksom. (fast grejen är att jag egentligen inte, eller jo okej, han 'r ju väldigt snygg men alltså jag gillar lillebrorsan mera! han är så himla naaaaw!)
Hursomhelst.

Nu ska jag sova. Riccardo Scamarcio liknar för övrigt Robbie Robertson. mycket!

Bredvid mig ligger min lilla iPod touch.
Alla i min familj är/ska ute/ut och dricka öl. Först blev jag rastlös. Nu har jag kommit på att jag ska tillbringa kvällen med att läsa ut alla mina julklappsböcker samtidigt och kanske börja packa. Inte för att det är värsta brådis men ändå. Jag åker ju faktiskt till Indien om tre dagar.

I dag hade jag en lektion. Klockan 08.30. spanska!
efter att ha fått betygsinformation och gjort en utvärdering, så slutade vi, vid niotiden.
då gick jag till Karin och fixade växel och gick till Deli och lämnade den, hämtade kaveln där, gick tilbaka till vandris med den, drack kaffe med gunsan, pappa och Ratko och här sitter jag nu!
Sen ska jag köpa träkulor, gå till antikvariatet och till erikshjälpen. sicken dag!

kajsa säger:

vad gör du nuförtiden då?

SKICKAR TYDLIGEN VIRUS TILL ALLA! ÖPPNA INTE! säger:

jobbar. sångtränar. gör något annat med runa. är ute med fanny. springer runt överallt.

SKICKAR TYDLIGEN VIRUS TILL ALLA! ÖPPNA INTE! säger:

typ

SKICKAR TYDLIGEN VIRUS TILL ALLA! ÖPPNA INTE! säger:

de senaste två månaderna har varit crazy

SKICKAR TYDLIGEN VIRUS TILL ALLA! ÖPPNA INTE! säger:

men skitroliga!

kajsa säger:

DU LEVER

kajsa säger:

!

kajsa säger:

så ska det vara

SKICKAR TYDLIGEN VIRUS TILL ALLA! ÖPPNA INTE! säger:

precis!

jag har blivit världens jävla bitterkärring!
när hände det här?
den senaste veckan har jag faktiskt försökt att inte vara det, för ibland är det faktiskt inte värt det,
men försök att se ljust på allting och inte reta upp dig på småsaker (som inte alls är småsaker men som man ändå inte behöver lägga allt för mycket hat och energi på eftersom man ändå inte kan göra så mycket åt det) när allt bara är så jävla puckat i huvudet och du inser att du hatar allt.
vaaaaaadihelvete :(:(
jag är trött på att vara arg och irriterad och hatisk och skulle bara vilja skippa känna de känslorna men det GÅR inte när alla är så dryga och dumma i huvudet. gah.
fast det som typ irriterar mig mest är att när jag går runt och är arg på alla puckon hela tiden, har jag inget till övers för mina fina fina vänner som inte alls på något sätt är dryga eller puckade och har alltså ingen förmåga att se hur fina, bra och fantastiska de är. :(

här sitter jag och är kluven. jag har nämligen tagit över pappas (superduper)gamla mobil och när jag satte i mitt sim-kort i den så fanns det inga av mina sms och telefonnummer i den. jag skulle gissa att det beror på att de sparades i typ minnet eller något sådant i min förra mobil och sitter kvar där än.
Hursomhelst. Nu så satte jag tillbaka sim-kortet i den gamla telefonen för att skriva av alla telefonnummer för hand på ett papper och sedan sätta tillbaka sim-kortet i den nya telefonen och skriva i alla nummer för hand(liksom).
Och jag kollade på sms:en längst ned i min inkorg. Dvs de som jag inte raderat för att jag vill spara dom.
Och jag tänkte först skriva ner dom på papper och liksom spara så, men..
Att skriva ner "Lycka till nu förfan! :)" från Sigrid den 1 april 2007, som hon skickade när jag skulle göra intagningsprov på Elfrida Andrée dagen efter. Eller typ "Ok sitter på läktaren nu. Det är typ halvriggat men inte riktigt helt klart, Bob är ju på söder ikväll. Vi ska ha ngn slags singalong nu..." från Lisa som hon skickade den 27 mars 2007 när hon var på typ temadag med jobbet i globen och jag åkte dit dagen efter för att se Bob,
liksom, man kan inte skriva ner dom på papper.
och det finns några nummer i den gamla telefonboken som jag aldrig kommer ringa. typ en lärare på Kulturskolan och en tjej i min gamla klass.
men jag har inte hjärta att ta bort dom! då är dom ju borta för alltid!

och sedan tänkte jag att jag låter smsen vara och jag låter bli att skriva i de där numren, så blir det en nystart,
men vet inte om jag pallar det alltså.

21 grams-moment!
jag sitter med en laptop i knät och vek precis ner locket (?) och sträckte lite på mig och kollade på mina nakna fötter.

Man kan säga att the beginning of the beginning of the end of the beginning av min så kallade kris började för några nätter sedan. Jag drömde nämligen att jag skulle ha en repitionsstudentmottagning. Dvs jag tog inte studenten på riktigt men jag skulle ändå bjuda hem en massa folk och bjuda på mat för att öva inför den riktiga "mottagningen".
Allt gick skitbra och jag sprang runt i studentmössa och fin klänning och grät glädjetårar/log/skrek(på ett glatt sätt) hela tiden. Sedan när jag precis hämtat mat och satte mig vid ett bord på verandan (ja, det fanns en sån), så kollade jag upp och bara märkte att alla mina jämnåriga kompisar/bekanta som satt vid mig och åt inte hade några studentmössor och då bara "justja, det är ju inte på riktigt. det är två år kvar".
Men sen verkade jag glömma det i alla fall för sen sprang jag runt och kramade alla och sa "tack för att du kom!" och gav dom en slags "billig fejkstudentmössa" i form av en sån här hjälm i plast som byggarbetare har. Men de var vita iallafall.
Jag sprang iaf runt per automatik och kramade alla och precis när jag skulle krama en människa hajade jag till och backade, det var Maria, och märkte att hon redan hade en sån på sig. och en cigg i mungipan och en öl i handen och sluddrade något. och jag tänkte "typisk maria att alltid ta det billigaste alternativet, en billig fejkstudentmössa istället för en riktig."