katt eller kines?

jag fyllde år för ungefär två månader sen. ända sen dess har malin haft en ogiven(som i att hon inte gett mig den än) present till mig. först hade hon "inte hämtat ut den än" i ungefär fem veckor. jag hann tänka ganska mycket på vad det kan tänkas vara och jag kommer inte ihåg vad jag frågade, men jag fick ialla fall för mig att det var en sean penn i papp i naturlig storlek som hon hade beställt från usa nånstans. och sen fortsatte jag ställa några frågor och alla svar passade liksom in på det! när jag var hos henne i förrgår och höll på med vårat pa fick jag reda på att "hennes föräldrar antagligen slängt den", förstod jag att det nog INTE var en sean penn i papp i naturlig storlek. vem skulle slänga en sån!?!?
idag satt jag och malin på deli ett tag och gick sen hem tillsammans varpå jag följde henne hem och skulle få min present(som nu var hittad! inte slängd). hon sa "det kanske blir lite krångligt att bära hem den..." och ja ba (tänkte alltså): "det ÄR en sean penn i papp i naturlig storlek!!!!!!!!!!!!!!!!! *dör!!*****". jag står i malins hall och blundar (precis som jag fått order om) kommer hon ner från sitt rum, ställer sig framför mig och säger åt mig att titta. i sina händer håller hon ett stort foto av PARTY-KALLE!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
aaaaaaaaaaaaaah! party-kalle! den partigaste av alla de kallar! en trevlig prick vi träffade på peace and love, tror det var andra natten, varpå allt "PARTY-" rullade igång för följande dagar, PARTY-KAJSA, PARTY-MALIN, PARTY-SNUSE, PARTY-TÄLTET osv. PK var lite flängig i sina rörelser och pratade lite sluddrigt, men han bar omkring på en trasig ihopvikbar stol från stadium och hade färgat luggen grön.
nu ska jag rama in fotot på PARTY-KALLE och göra ett PARTY-ALTARE i mitt rum!

ps. jag önskar mig alltså fortfarande en sean penn i papp i naturlig storlek.
ps. 2. idag var jag och lisa i vandriskällaren för att leta efter lite grejer varpå jag hittade en låda med lite gamla grejer tillhörandes mig. typ sånt som låg i mitt rum innan pappa flyttade. bl a ett exemplar av DN Kultur med Sean Penn på framsidan! den intervjun ska jag läsa nu!

tisdag kväll

ah, najs.
jag har precis bokat gotlandsresa! åker på fredag och kommer hem på måndag! jag och mina systrar ska hälsa på farmor och farfar. och träffa min faster, hennes sambo och min bästa vän/syster (vi har kommit överens om att vi är just det, hon och jag) (min fasters sambos barn).
undrar om man kan sova i ladan så här års?

jag äter skumtomtar! och lyssnar på håkan. lyssnade nyss på hurricane gilbert och kom att tänka på en sommarmorgon någon gång i början av juli då jag gick ut på morgonprommis innan jobbet lyssnandes på just den låten och jag kommer ihåg hur rätt och riktig texten kändes då jag korsade övergångsstället vid polhem medan han sjunger visst känns det fint å va vi liv, en dag till och jag tänkte 'fan, det gör det ju!' och kände mig lite medelålders över att den insikten drabbade mig så hårt samtidigt som jag var ute på en hurtig prommis liksom.

(för övrigt har min klass och jag intensivvecka på spegeln nu. har varit inne i snygganders loge! eller asså. allas loge. det känns bra!)

W&W

jag har insett att jag måste komma lite mer i julstämning! annars blir det som det alltid blir med mig och händelser: jag fattar inte att det sker förrän det är förbi och då känns det ganska surt. dock har jag inte riktigt tid med att sätta mig in i julstämningstjossan förrän nästa vecka då det är färdiglussat och färdigpluggat.
vad jag nu ska göra vet jag inte riktigt, men typ slå in julklappar, (eh, köpa julklappar), lyssna på absolute christmas, tända lite ljus och krypa upp i soffhörnet med en stooooor balja te och gossa ner mig under filten och äta en stor lussebulle och bara MYSA IHJÄL ME!
*skojar*
jag har ialla fall kommit på några saker jag önskar mig:
- sonia rykiel-sidenkimonon (ja!)
- mörkrött läppstift (tänk lite Herta Müller-ish!)
- en prickig skjorta (svart/mörkblå botten med vita ganska stora prickar. tänk Bob Dylan -65. eller -66. eller -74. eller -76. eller tänk bara BOB DYLAN han har det ganska ofta.) som den här fina från mtv unplugged -95:
http://www.youtube.com/watch?v=JLNRgxsgRaM&feature=related
- (plexiglas)såg
- plexiglas i olika färger
- The Band-hatt! det är ganska svårt att förklara vad en "The Band-hatt" är för något för de kan se ganska olika ut,

här ovan ser ni tre olika slags hattar, alla burna (!?) av the band-grabbar. och alla är najs! men annars en "The Band-hatt" jag gillar är den som Robbie Robertson (han som plinkar på guran) har på sig här:


det blir bra

under jullovet ska jag försöka hitta tillbaka till livslusten. just nu känner jag mig: a) likgiltig b) less och c) tråkig
under jullovet ska jag leta reda på min iPod som har varit borta några veckor nu. fattar inte var den är! måste leta lite noggrannare.
under jullovet ska jag ladda in lite mer musik på den (vad är meningen med 16gb när man bara använder typ två?)
under jullovet ska jag lyssna på den musiken. jag tror det är det som fattas! ja ba *gu, kan inte leva utan musiken, musiken är mitt liv*  men serri, jag har inte lyssnat ordentligt på Bob på hela hösten känns det som. jag saknar honom, han saknar mig! jag är inte hel!
under jullovet ska jag använda min plexiglassåg för fulla muggar! jag tänker önska mig en sån i julklapp! jag ska börja göra plexiglassmycken! efter lite research från min sida har jag dock upptäckt att det inte finns något som heter "plexiglassåg" utan det finns bara vanliga sågar. och typ bandsågar och fogar hit och dit och sådär. när jag googlade kom jag till ett forum där de just diskuterade "vad ska jag använda för såg när jag sågar i plexiglas?" och då hade folk skrivit att det gick bra med nån fogsvans (eller det kanske de inte alls sa, men fogsvans är den enda sågsorten jag kan typ.) eller byta nån klinga på sågen eller använda en liten handsåg. vadå, säg inte att jag ska ha en sån här liten man fick använda på träslöjden när man skulle såga i typ plywoodskivor (varför jag nu nånsin gjorde något av plywood vet jag inte, men det måste jag väl ha gjort) som är typ en decimeter lång och sågbladet är skittunt så det bara blev snett och buckligt hela tiden.
herregu vad jobbigt det är att sätta sig in i sågbranschen! ialla fall:
under jullovet ska jag "varva ner, koppla av, läsa böcker, promenera och kanske se på nån film eller så"
helt seriöst, jag längtar!

att tåga genom Bulgarien...

Följande text skrev jag på Bukarests tågstation en augustimorgon. Prolog: Från Istanbul skulle vi åka och överraska Johannes & Co som var på charter i Golden Sands i Bulgarien. För att komma till metropolen Varna som låg nära Golden Sands var vi tvungna att åka tåg från Istanbul till Dimitrovgrad. Har ni varit i Dimitrovgrad? Allting var helt grått. Det var knappt några människor ute. Gräset var torrt. Människor skrek på varandra. Ingen kunde engelska. Alltså föreställ dig den mest deprimerande staden du kan tänka dig fast värre, tystare och ännu tommare på livslust. Tidtabellen vi läst stämde inte så istället för att vänta där i 40 minuter fick vi vänta i sex timmar. En annan grej som inte stämde med tidtabellen var att vi inte alls kunde åka direkt från Varna därifrån utan var först tvungna att åka till Mihailovo. Har ni varit i Mihailovo? Det var ungefär som Dimitrovgrad fast mindre. Efter kanske en halvtimmes väntan (vi visste inte hur länge vi skulle tvingas vänta eftersom ingen kunde engelska eller the language of kroppsspråk) kom ett tåg som skulle ta oss till Varna. Vi visste inte när vi skulle vara framme men räknade ut att tågresan nog borde ta typ 7-8 timmar och att vi då skulle vara framme i Varna nästan vid midnatt och sedan behöva åka därifrån ungefär 14 timmar senare. Kuel! Men tågresan tog lyckligtvis bara typ 5 timmar och vips var vi framme! Ögonblicket när jag såg att Johannes såg att det var vi som kom springande mot honom där på Sky Beach Bar på hotell Erma är nog faktiskt ett av de finaste minnena jag har!
Vi hade tagit reda på att ett tåg skulle gå från Varna till Bukarest nästa dag vid typ 15.30 eller nått sånt så efter lite party, lite hotellfrukost och lite stek vid poolen åkte vi taxi tillbaka för att hinna med tåget. Som inte gick. Varken klockan 15.30 eller till Bukarest. Istället fick vi ta ett tåg nån dryg timme (eller två) senare till Ruse. Ruse ligger i norra Bulgarien. När vi kom fram till Ruse vid 22-tiden förväntade vi oss att ett tåg till Bukarest skulle gå ganska omgående. Det gick ett typ 03:15. Så då lade vi oss ner på varsin bänk i vänthallen. Läget och humöret kändes då helt okej ändå. Ända tills...
Vi fick syn på en kattunge och tänkte väl inte mer på den. Men. När jag precis hade somnat hoppade den upp på mig och igen och igen och terrade mig och skrämde livet ur mig hela natten. Jag vet inte varför men för första gången i mitt liv blev jag galet katträdd. När den hoppat på mig för tredje/fjärde gången började jag gråta. :)
typ "Jag orkar inte! Jag vill ju bara sova!!! Varför kan den inte bara låta mig sovaaaaaaaa *hulkhulk*" Linnea försökte trösta mig litegrann men var nog lika less hon. Efter att  ha väntat utanför tåget som aldrig startade eller lät oss gå på åkte vi i allafall till Bukarest. Det blev en eller två timmar försenat så vi missade tåget från Bukarest till Budapest. Vi gick till nån biljettlucka för att kolla när nästa tåg till Budapest gick. Typ 16.00. Klockan var då 08.00.
Någon gång under de där åtta timmarna vi väntade (orkade inte ens bry oss om Bukarest kulturutbud) skrev jag det här:
"/.../ Bestämde oss för att sätta oss på en bänk så länge. Såg på en stor tv-skärm att Patrick Swayze har dött.* Fattades bara det. Där var jag helt ärligt på väg att bara bryta ihop igen. Satte oss på en bänk på perrongen som var konstruerad så att man inte kunde ligga ned. Kände mig som Bob i slutet av No Direction Home** när han bara säger 'I just want to go home. Do you know what home is?' och sitter med händerna i ansiktet. Jag ville inte åka hem. Jag ville bara bort någonstans där jag inte längre kunde påverkas av Bulgariens fuckade tidtabell. Somnade. En och en halv timme senare vaknade jag pånyttfödd. Livet kändes så mycket lättare"

* = grejen är ju att Patrick Swayze inte alls hade dött den där gången. Men jag visste att han var döende och då jag såg ett klipp där han täckte av sin Walk of Fame-stjärna trodde jag att det var en del ur ett minnesprogram om honom. Men i själva verket hade han väl bara fått en sån där stjärna. När jag sen i mitten av september ser på löpsedlarna att Patrick Swayze dött, fattade jag inte så mycket.

** = jag känner inte så särskilt ofta. även om jag ganska nyligen skrev om det.

RSS 2.0