vi

De senaste dagarna har det känts som att New York ropat på mig. Det är faktiskt sant!
Och det känns som om att allt är ganska overkligt just nu. Det händer mycket men allt går så fort och.. ja.
Och ibland börjar jag tänka på att jag tänker aaaaalldeles för mycket på framtiden, och lever aaaaaalldeles för lite i "nuet". Men jag menar, tänka på framtiden är bra, skitbra egentligen, men det är ju inte bra att jag inte kommer ha några minnen från den här tiden eftersom jag inte gör någonting. typ. förutom att tänka framåt.
den här helgen har jag broderat ankare och kollat på No Direction Home

igår

var det bal!

turquoise

nu kom världens bästa mamma med ett fat där det låg tre små pepparkakor med ost och min turkosa kopp(som jag igår tog med hem från min keramikkurs!) med te och en liten servett!
pooooooosss
nyss upptäckte jag dock att hon gett mig nyponroste. som är jättesliskigt och inte alls faller mig i smaken.
jag köpte det i typ mars för att jag tyckte det lät så gulligt med nyponte, ungefär som smultronvin, men det är alltså inte slut än. eftersom det är så sliskigt alltså.
men det gör inge.
bredvid mig ligger min hund och väser (ni vet, försöker gnälla men tar inte i tillräckligt) och kollar på sin pipis och vill att jag ska kasta den. men jag säger bara "jåilskordiiiiiiiii'

(ps. min fina turkosa mugg som jag gjort alldeles själv läcker litegrann.... :( )

ffffffffffffffff

NEJ! jag ska fanimej inte gå på någon bal eftersom det bara är mer problem och skit med den än roligheter!
HATAAAAAAAAAAAAAA

Utkast: jag har ...

jag har blivit världens jävla bitterkärring!
när hände det här?
den senaste veckan har jag faktiskt försökt att inte vara det, för ibland är det faktiskt inte värt det,
men försök att se ljust på allting och inte reta upp dig på småsaker (som inte alls är småsaker men som man ändå inte behöver lägga allt för mycket hat och energi på eftersom man ändå inte kan göra så mycket åt det) när allt bara är så jävla puckat i huvudet och du inser att du hatar allt.
vaaaaaadihelvete :(:(
jag är trött på att vara arg och irriterad och hatisk och skulle bara vilja skippa känna de känslorna men det GÅR inte när alla är så dryga och dumma i huvudet. gah.
fast det som typ irriterar mig mest är att när jag går runt och är arg på alla puckon hela tiden, har jag inget till övers för mina fina fina vänner som inte alls på något sätt är dryga eller puckade och har alltså ingen förmåga att se hur fina, bra och fantastiska de är. :(


RSS 2.0