mausie

det här är mitt sista lov. och jag är mest rastlös över att jag inte direkt gör nånting. igår städade jag ett hörn av mitt rum, var på hundprommis, satt med min berlinkarta utbredd över matbordet och kollade var olika tyskaskolor ligger. sen fick jag en liten sommarkris. men nu har jag kommit över den! jag åker fan till berlin. igår fick jag efter ett samtal med mamma, lite panik över att åka själv och tänk om jag inte får några vänner eller typ inte gillar det och då blir allt bara ett stort failure. men nu känner jag som jag alltid har känt; okej att ingen av mina vänner ska nånstans i sommar, men det vill ju jag och därför ska jag följa den viljan och göra det jag vill. för jag kan inte stanna här fast jag inte vill. då åker jag själv istället. eller själv och själv,
sen fick jag lite panik över att mina pengar kanske inte kommer räcka. måste göra en budget.
och nästa gång mamma frågar om mina framtidsvisioner ska jag verkligen försöka att inte bli arg och fräsa och sucka. jag tycker det är asjobbigt att diskutera sånt där med de flesta. för det känns som att jag inte kan förklara tillräckligt bra för att göra drömmarna rättvisa. för hur förklarar man att man känner hur nånting nånstans ropar på en, men man vet inte vad och man vet inte varifrån, bara att man måste dit? hon vill ju bara veta vad jag tänker på.