long piece of vomit
Ja.. jag vet inte jag. Här sitter jag. På jobbet. Borde egentligen göra en liten lista med hur man kan jämföra romantiken och upplysningen, men jag har googlat så jävla mycket i dag att jag fan inte orkar mera.
I går var typ den värsta dagen i mitt liv. Eller i alla fall de första fyra timmarna. Jag trodde jag skulle dö av trisstess/stress/likgiltighet/leda. Jag mådde piss och kände mig sämst i världen men fattade inte vad jag skulle göra för att få bort känslan.
Det började med att jag försov mig tre timmar. Jag försover mig nästintill aldrig. Jag missade en läkartid (som egentligen skulle varit gratis men som jag nu måste betala 320 spänn för eftersom jag missade den) , fick springa med Fanny till dagis och sen när jag väl kom till skolan (som jag skyndade mig till för att inte missa informationen om uppsatsen vi skulle göra hemma. trodde jag.) satt mina klasskamrater och skrev den där jämförande uppsatsen. som jag trodde vi skulle få informationen om. som jag inte alls var beredd på.
i vintras någon gång kom jag också till skolan en gång helt oförberedd när vi skulle skriva en uppsats om det svenska språkets utveckling, men då gick det ändå och jag fick feta mvget, men i går kände jag bara att näej. det här gååår inte.
jag har haft två sjuka veckor. en soaré som nu är över och mitt huvud ekar tomt och jag kände mig helt borta efter att ha sovit så mycket. så jag blev gråtfärdig. dock grät jag inte utan kom överens med min lärare om att jag ska få skriva den i morgon istället. så nu känner jag pressen att skriva världens bästa grej som nånsin skrivits men vet inte om jag ens pallar tänka på det.
hursomhelst kom jag till världens insikt där vid halv två-tiden och jag fattade att jag bara var helt slut efter soarén och inte fattade att den är över nu efter ett halvår, och sen gick jag till Linnea och var med henne och Josefin och sen kändes allt så jävla bra.
I går var typ den värsta dagen i mitt liv. Eller i alla fall de första fyra timmarna. Jag trodde jag skulle dö av trisstess/stress/likgiltighet/leda. Jag mådde piss och kände mig sämst i världen men fattade inte vad jag skulle göra för att få bort känslan.
Det började med att jag försov mig tre timmar. Jag försover mig nästintill aldrig. Jag missade en läkartid (som egentligen skulle varit gratis men som jag nu måste betala 320 spänn för eftersom jag missade den) , fick springa med Fanny till dagis och sen när jag väl kom till skolan (som jag skyndade mig till för att inte missa informationen om uppsatsen vi skulle göra hemma. trodde jag.) satt mina klasskamrater och skrev den där jämförande uppsatsen. som jag trodde vi skulle få informationen om. som jag inte alls var beredd på.
i vintras någon gång kom jag också till skolan en gång helt oförberedd när vi skulle skriva en uppsats om det svenska språkets utveckling, men då gick det ändå och jag fick feta mvget, men i går kände jag bara att näej. det här gååår inte.
jag har haft två sjuka veckor. en soaré som nu är över och mitt huvud ekar tomt och jag kände mig helt borta efter att ha sovit så mycket. så jag blev gråtfärdig. dock grät jag inte utan kom överens med min lärare om att jag ska få skriva den i morgon istället. så nu känner jag pressen att skriva världens bästa grej som nånsin skrivits men vet inte om jag ens pallar tänka på det.
hursomhelst kom jag till världens insikt där vid halv två-tiden och jag fattade att jag bara var helt slut efter soarén och inte fattade att den är över nu efter ett halvår, och sen gick jag till Linnea och var med henne och Josefin och sen kändes allt så jävla bra.
Kommentarer
Trackback