söndag klockan 1504

Nu sitter jag och kollar på en amerikansk film som handlar nånting om den amerikanska södern på fyrtiotalet. Det handlar om en mamma och en dotter (jag tror mannen/pappan har dött i kriget) och en ung man som typ bor hos dom av någo anledning. Nu har kriget precis tagt slut och det började alldeles precis brinna i en lada ungarna var i men då kom killen som bor hos mamman och dottern och räddade tjejen. OCH han räddade även den där dumma killen som muckade gräl med honom förut. Men efetrsom den där  första kille har ett sånt stort hjärta räddade han honom i alla fall. Nu kallar de andra honom för war hero. vad fint!

Annars skulle jag vilja berätta om världens godaste lunch jag gjorde och åt ganska nyss. Skitgott! Förutom att jag råkade hälla i lite mycket olivolja i stekpannan, så de sista tuggorna var lite väl oljiga. Men annars så! Mums!

JAHAAAA! den där killen i filmen med det stora hjärtat, 's bror dog i Spanien (det har man vetat innan). Och han blev skjuten när brorsan stod bredvid och allt var pga slumpen och killen med det stora hjärtat, dvs han som överlevde, har värsta skuldkänslorna för det.
det är ju därför ha är så återhållssam! nu fattar man!
och! mamman och killen hånglar nu! de har liksom varit på G hela filmen (eller iaf den halvtimme jag kollat) men nu kom de till skott! men nu kan inte jag kolla mer på det här för jag såg att Per Morberg ska intervjuas i ettan. *zappar*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0