konsten att romantisera och förstora upp
jag tänker inte låta bli att romantisera och förstora upp hur jävla bra och fint allt under peace and love var. den sidan av mig är en som jag aldrig blir kvitt och jag har lärt mig att uppskatta den. så låt mig leva i tron om att det var Anders Wendin som ringde mig 29 gånger, och låt mig få spotifya Håkan varje dag resten av sommaren och låt mig få gråta när mina vänner skriver fina saker på facebook. låt mig få hålla på såhär ett tag.
för att citera Henry Morgan (det enda jag har haft tid att sakna under tiden jag varit borta var bröderna morgan och Klas (i 'Gentlemen' av Klas Östergren alltså))
"/..../Mycket trevlig låt. Fast jag undrar om du inte är lite väl romantisk. Sally verkar... så att säga stå med båda fötterna på jorden, liksom..."
"Ta inte ner mig, Klasa", sa Henry och lät besviken. "Varför måste du alltid ta ner mig?"
för att citera Henry Morgan (det enda jag har haft tid att sakna under tiden jag varit borta var bröderna morgan och Klas (i 'Gentlemen' av Klas Östergren alltså))
"/..../Mycket trevlig låt. Fast jag undrar om du inte är lite väl romantisk. Sally verkar... så att säga stå med båda fötterna på jorden, liksom..."
"Ta inte ner mig, Klasa", sa Henry och lät besviken. "Varför måste du alltid ta ner mig?"
Kommentarer
Trackback
