epitaph

nu är jag arg!
Jag kommer ihåg att jag och kajsad diskuterade det här med lycka en gång och kom fram till att man aldrig är lycklig längre än sju timmar. För efter det händer det alltid något som får en att bli o-lycklig, eller så somnar man ifrån lyckan, och så är den puts borta när man vaknar.
Jag skulle inte säga att jag var världens lyckligaste människa för nån timme sen, men jag var på ett fint humör i alla fall! Allt kändes sweet och bra, så jag städade mitt rum (jag måste passa på när jag är på det humöret) (ioförsig syns det inte att jag städat men men) och nu är glad-känslan som bortblåst! vadfan!
Jag har druckit upp allt kaffe och sitter och läser 'affärer' och undrar var mamma är nånstans.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0